"Konventionellt arbete är uteslutet för mig, samvetsmässigt och intellektuellt, eftersom det framstår som förkastligt både för min egen och för omgivningens välfärd, samt känslomässigt, då det skapar en outhärdlig smärta och nedstämdhet"
Detta skrivs av en fullt frisk man som tillsammans med sin hustru under tio års tid levt på bidrag och egen odling, enligt TT. Socialnämnden hade bestämt att eftersom de vägrar att ens söka arbete ska parets socialbidrag reduceras, ett beslut som mannen överklagade till länsrätten med ovanstående motivering.
Som jag ser det är mannens argument egentligen inte att han borde fortsätta få socialbidrag i samma utsträckning även i fortsättningen, utan snarast en motivering till varför han inte söker arbete i nuläget. Det är fullt möjligt, om än långt ifrån bra för hans egen och omgivningens välfärd, att mannen får reducerat socialbidrag och sedan ser hur en sådan förändring skulle påverka hans syn på arbete som "samvetsmässigt och intellektuellt" förkastligt. Kanske är det just denna långvariga frånvaro från arbetsmarknaden som har lett till att hans märkliga föreställningar kring arbete kunnat växa sig så elakartade. Tyvärr innehåller inte TT-artikeln någon vidare specificering av hur arbete i sig "skapar en outhärdlig smärta och nedstämdhet" hos mannen , något som hade varit väldigt intressant att ta del av.
Vidare enligt artikeln:
"Paret menar att de har en avvikande personlighetsstruktur som gör det omöjligt för dem att arbeta."
Och det måste ha varit ödet som förde samman två personer med sådan extremt ovanlig "avvikande personlighetsstruktur" eftersom de själva väl antagligen hade upplevt "en outhärdlig smärta och nedstämdhet" om de hade behövt sköta den biten själva?
Dock kan vi notera att åtminstone mannen klarar av att överklaga beslut i rättliga processer, trots att även detta borde kunna ses som arbete. Märkligt att han klarade av den biten. Kanske är det rent av så att han tycker att det var värt att arbeta lite grann för att slippa att göra rätt för sig även i fortsättningen?
Läs artikeln i SvD eller DN.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det här är en klok man. Varför skall han inordna sig i samhället, när han känner en outhärdlig smärta i sådant fall? Han har funnit en livsstil som passar honom och hans fru. Jag tycker vi skall hylla denne kloke man. Det är inte hans fel att det betalas ut socialbidrag. Låt detta kloka par leva sina liv ifred från våra inskränkta fördömanden.
Men ett nackskott betalat av det allmänna kan de väl knappast säga nej till?
Låt dem också leva sina liv ifred från våra skattepengar.
Med tanke på hur arbetsgivare utnyttjar arbetande och det bemötande många får hos soc och arbetsförmedlingen har jag fullt förstående för folk som dessa.
Landet största problem är knappast att en bunt personer lever på att få några tusen i månaden i bidrag, utan snarare att det finns folk som får absurt stora löner medan den större delen av sveriges arbetande befolkning tjänar långt under 20000 i månaden. Jag kan över huvud taget inte förstå hur någon kan behöva _mer_ än 25000 i månaden.
En annan naonym skrev:"Landet största problem är[..] att det finns folk som får absurt stora löner medan den större delen av sveriges arbetande befolkning tjänar långt under 20000 i månaden."
Medellönen i Sverige ligger på ca 23000 kronor, låginkomsttagare som t ex städare, vårdpersonal och fordonsförare ligger på en medellön på 14000-17000kr.
Tittar man på den reella lönekostnaden, dvs vad företagen faktiskt betalar för arbetskraften, så stiger dessa siffror markant.
T ex så har en fordonsförare som på pappret exempelvis tjänar ca 16500 före skatt en reell lönekostnad på ungefär 22000kr.
Vilket ger ett reellt skattebortfall på ungefär 43%. Lägger man dessutom till indirekta skatter såsom moms och varuskatter samt fastighetskatt och liknande så blir det totala skattebortfallet, för en låginkomsttagare, svindlade 60%!
Så problemet är inte alls att några tjänar mer än andra, problemet är snarare att mer än hälften av våra inkomster beslagtas av staten.
Vill du att de av oss som befinner sig längst ner på löneskalan ska få det bättre då är minskade skatter den bästa medicinen.
Skicka en kommentar