Dödläget fortsätter mellan Kuba och USA

I SvD rapporterar man om hur Raul Castro, bror till Fidel Castro och interrimpresident i den kommunistiska monarkin på Kuba, uttryckt vilja att uppta kommunikation med den som väljs till president i USA efter valet 2008:

"Raul uppmanade den som vinner presidentvalet i USA 2008 att börja kommunicera med Kuba för att få slut på fejden mellan länderna som varat i mer än ett halvt sekel.

- Om den nya USA-administrationen en gång för alla kan skjuta undan självsvåldigheten och samtala på ett civiliserat sätt, kommer det att vara mycket välkommet, sade han.

- Om inte, är vi beredda att fortsätta konfrontera USA i ytterligare 50 år, varnade kommunistledaren enligt tidningen Granma."

Givetvis är det inte USA som lider av Kubas internationella isolation, utan Kubas egen befolkning under det kommunistiska förtrycket. Istället för att förutsättningslöst söka återuppta normala relationer med USA till gagn för sitt lands befolkning hotar Castro med att fortsätta med sin uppenbart misslyckade politik under ytterligare 50 år.

I Washington svarade en talesman:

"- Den enda verkliga dialogen han (Raul) behöver är med det kubanska folket, sade Sean McCormack, talesperson för utrikesdepartementet, till nyhetsbyrån AFP.

Raul Castros uppmaning till USA är en upprepning av det han förde fram i fjol när han tillträdde som interimspresident. Den gången sade Washington åt honom att införa demokrati och släppa alla politiska fångar först."

Även om McCormack har rätt i sak innebär inte det att det är vettigt att från USA:s sida fortsätta med den nuvarande politiken gentemot Kuba. Den kubanska diktaturen kommer inte att "införa demokrati och släppa alla politiska fångar" om inte någonting sker i landet som ruskar om och sätter press på den styrande politiska klassen. Jag är snarast inne på att omvärlden måste göra allt den kan för att återuppta diplomatiska och handelsmässiga relationer till Kuba i syfte att på sikt frambringa reformer i landet och så småningom ett införande av demokrati. Ett land som är mer beroende av handel med utlandet kommer också att vara mer öppet för utländska impulser, så omvärlden har allt att vinna på att försöka normalisera relationen till Kuba.