"Vad är det då för fel på marknadshyror?"

I sin ledare i DN idag skriver Peter Wolodarski om bostadsminister Mats Odell (kd) och hur han inte vill ta uttrycklig ställning för eller emot s.k. "marknadshyror". I Wolodarskis värld innebär detta att han, och övriga borgerliga företrädare, inte kan "hantera frågor om marknadshyror".

Wolodarski skriver (om borgerliga företrädare):

"Å ena sidan inser de att hyresregleringen skapat långa köer, svarta kontrakt och låg rörlighet på bostadsmarknaden. Å andra sidan är samma politiker livrädda för att dra konsekvenserna av sin egen, helt korrekta analys."

Om "att dra konsekvenserna av sin egen, helt korrekta analys" vore detsamma som att öppet propagera för en fråga som anses vara förknippat med politiskt självmål, så är jag inte förvånad över att detta inte sker. Begreppet "marknadshyror" associeras ju alltför ofta till stackars fattiga och sjuka pensionärsänkor som tvingas lämna de lägenheter där de bott sedan Gustav Vasas tid. Dock finns det fler sätt att dra konsekvenserna av sin analys än att gå till frontalangrepp på det som man uppfattar som ett missförhållande (i detta fall långa köer, svarta kontrakt och låg rörlighet på bostadsmarknaden). Det finns också goda skäl att inte driva på i denna fråga i dagsläget då man inte vill föra fram opinionsmässigt impopulära förslag på alltför många fronter samtidigt.

Wolodarski skriver vidare om Odells motstånd mot att bli förknippad med marknadshyror:

"Vad är det då för fel på marknadshyror? Norge, Danmark och Finland har rört sig i den riktningen, och i de flesta storstäder finns inslag av denna modell."

Felet ligger i huvudsak på det retorisk-politiska planet. Att i praktisk handling verka för en förändring i riktning mot marknadshyror är inte på långa vägar lika politiskt farligt som att propagera för marknadshyror, särskilt om dessa praktiska handlingar innebär att förändringen sker i små steg, där folk har möjlighet att se att världen faktiskt inte gick under trots att status quo förändrades.

Wolodarski fortsätter:

"Det saknas ett politiskt stöd för en sådan förändring, sade Mats Odell i går. I god Bosse Ringholm-stil upprepade han detta svar flera gånger när frågan vad han själv anser ställdes."

Vilket må vara frustrerande för den som anser att det är det sagda som är viktigt snarare än vilka de faktiska konsekvenserna av den förda politiken blir. Odells position i frågan borde inte kunna vara mer uppenbar för den som kan läsa mellan raderna: Vi försöker oss på en delförändring i form av de s.k. ägarlägenheterna och ser hur den artar sig. Om det inte blir något ramaskri kan vi tänka oss att forsätta med ytterligare steg mot en bättre fungerande bostadsmarknad, vilket vi givetvis inte vill kalla "markandshyror" även om det är detta vi menar.